Om Sverige och matematikbedrägeriet

I Nya Wermlands Tidningen har Henrik L Barvå skrivit en intressant ledare om Kristdemokraternas framtid nu när partiet ska välja ny ordförande samtidigt som stora delar av partistyrelsen kommer att bli föremål för nyval på KD:s extra stämma i vår.  Barvås ledare i NWT har rubrik: " Vart går Kristdemokraterna?"

Barvås ledare om KD

Med all rätt tar Barvå upp den splittring och identitetskris som har kännetecknat Kristdemokraterna under senare år. Barvå har också rätt i sin analys att denna osäkerhet är synligt i partiets praktiska politik. I artikeln nämns t.ex. utspelet i Almedalen om "Verklighetens folk" kontra en skrikig vänsterradikal kulturelit som försöker påtvinga vanliga medborgare sina utopiska socialistiska drömmar om ett nytt och annat samhälle. Barvå, likt mig, gillar denna samhällsanalys men vi båda konstaterar att detta inte följdes upp och fick konkreta praktiska politiska resultat i partiets politik under Göran Hägglund. Jag delar Barvås analys om att detta till stor del beror på den inre splittring som finns i partiet mellan grupper som delvis drar åt olika håll.  

Utifrån egna personliga erfarenheter ser jag att partiet kan delas in i olika"falanger". 

En av dessa falanger benämner Barvå klokt för "Pingstvänstern"  Jag håller med Barvå om att denna del av partiet främst finns bland mer traditionella partiaktiva och bland partiets väljare i landsbygd och mindre städer. Pingstvänstern har i stort en social-liberal inriktning med sina rötter i traditionell frikyrklighet som t.ex. Pingströrelsen, Bibeltrogna Vänner, Frälsningsarmén, Fribaptister, och låg- och folkkyrkliga inom Svenska Kyrkan. Med en framtoning av en nostalgi för partiets tidigare historia. En förkärlek för det andliga klimat som då rådde i partiet att, likt miljöpartiet, ha en medveten orientering om att KD inte ska vara ett parti som andra. 

Detta ideal kan beskrivas som kristna fredsaktivister som kännetecknas av socialpolitisk utopism, miljöengagemang och motstånd mot kärnkraft och tillväxt. Inom denna Det var bättre förr falang, finns också en mindre del som utgör en  renodlad vänster grupp som står både socialdemokratin och miljöpartiet nära. Det finns fog att likt Barvå benämna denna grupp i sin helhet för "KDS-nostalgiker".  Denna del av partiet har av tradition haft ett stort inflytande på lokal- och regional nivå men utgör en snabbt krympande del av KD:s väljarkår.

I nära allians med Pingstvänstern finns en ganska ny- och mindre del av partiet som kännetecknas av en inriktning av allmänborgerlig mittenpolitik. 

Större delar av Hägglunds inre krets finns inom denna grupp som jag benämner som Allmänborgerlig profillöshet. Flertalet av dessa kommer ifrån Pingstvänstern eller kommer ifrån annan traditionell KD miljö och har i allmänhet varit aktiva länge. Denna grupp drivs av en iver att modernisera partiet. Finns främst i storstäderna. Står Folkpartiet och Centern ganska nära ideologiskt.



Mikael Oscarsson

Sedan finns en annan mer modern och ny högergrupp med väckelsekristen bakgrund som kännetecknas av utrikes- och försvarspolitisk aktivism och ett patos för marknadsekonomi. Har en märkbar positiv inställning till USA, Israel och Nato. Är mer positiva till EU, än partivänstern, men utan att till fullo bejaka Europatanken. Gillar frihandel, valfrihet, förespråkar lag och ordning, betyg i skolan. Har likt Pingstvänstern en tydlig konventionell orientering, men i mer moderna frikyrkosamfund som t.ex. Livets Ord. Har en medelklass profil medan Pingstvänstern har sina rötter i traditionell arbetarklass. Partiets försvarspolitiska talesperson Mickael Oscarsson får anses tillhöra denna del av partiet. Är starka i vissa medelstora städer som t.ex. Uppsala och Umeå.

Det finns också två andra nya och moderna grupper i partiet. En långsamt växande grupp som hämtar inspiration och ideal från de stora folkliga kristdemokratiska partierna i Västeuropa som t.ex. tyska CDU, holländska CDA, irländska Finne Geal, österrikiska ÖVP och CSV i Luxemburg. 

Alf Svensson kom alltmer att tillhöra denna grupp under sin långa tid som partiordförande. En politik som kännetecknas av ett kraftfullt engagemang för EU, Nato-medlemskap, frihandel och rättsfilosofi (naturrättslig lagstiftning) kombinerat med ett försvar av civilsamhällets aktörer och dess självständighet från stat och myndigheter, t.ex. familj, släkt, bygemenskap, andelsföreningar, kooperationer, ideella organisationer etc. Tillskillnad från övriga finns här också en positiv syn på federalism och regionalism. För denna grupp råder ett svagare samband med kyrkor- och samfund. Men överlag finns partiets katoliker, judar och högkyrkliga sympatisörer i denna grupp. Flertalet medlemmar och väljare ifrån ortodoxa- och orientaliska kyrkor återfinns också i denna del av partiet.  

Denna grupp skiljer sig också tydligt från övriga delar av partiet genom sin anti-statliga och anti-nationalistiska hållning. Betonar också mer övriga mänskliga rättigheter och internationell rätt. Likt hos de högerkristna finns här ett medvetet engagemang för den västerländska kulturen och traditionen. Eller uttryckt som arvet från Aten, Rom och Jerusalem. Men här bygger detta engagemang i huvudsak på politisk och kulturell grund, medan hos den väckelsekristna högern utifrån ett mer renodlat religiöst engagemang. 

Detta är en modern center-höger falang som kännetecknas av en allmän europeisk orientering och en mer renodlad kristdemokratisk profil. Är ganska svagt representerad bland medlemmar och partiaktiva men utgör i dag en stor del av de nya väljare som stannat kvar i partiet. Jag vill placera KDU:s nuvarande förbundsordförande Sara Skyttedal (liksom förra ministern Mats Odell) in i denna del av partiet. Skyttedal är nog inte aktuell denna gång mer kommer att få en mer framskjuten roll även i moderpartiet framöver. Möjlig framtida partiledare.

   


Sara Skyttedal

Det finns en annan mer uttalad höger grupp som, likt den europeiskt sinande gruppen, har ett betydande inslag av f.d. moderaterata väljare. Men här finns framför allt de i partiet som är traditionellt konservativa och nationalistiska. Denna grupp skiljer sig också ifrån den övriga genom att här saknas i allmänhet helt någon konventionell anknytning. Ofta väl utbildade akademiker som förenar en EU-skeptisk hållning, med ett  försvar för frihandel, valfrihet, lag och ordning. Medan frågor som rör moral och mer traditionella värderingar inom t.ex. medicinsk etik, familjepolitik, kultur etc. spelar en klart mindre roll än för övriga i partiet. 

I denna grupp finns personer som i flera frågor ligger ganska nära Sverigedemokraterna men tycker att detta parti är vulgärt, smaklöst, ohyfsat och gapigt. Som också bestämt avvisar SD för detta partis högerradikalism och ny-nazistiska förflutna. Men i migrations- och invandringspolitik och i sin övertygelse av att avvisa både en traditionell liberal borgerlighet med dess värdenihilism och en socialistisk vänster har vissa likheter med SD. Är mer negativa och pessimistiska inför samhällets utveckling och politikens möjligheter än andra i partiet. Denna grupp kännetecknas av ett bejakade av elitism och tradition. Flaggviftandejulotte-nationalister kan utgöra en sociologisk sammanfattning av deras samhällssyn.



Alf Svensson

Jag håller med Barvå i hans analys om att verken Pingtvänstern, som i huvudsak står Hägglund ganska nära ideologiskt, eller de profillösa allmän borgerliga, har visat sig vara en framgång för partiet. Allt sedan Alf Svenssons dagar har partiet gått tillbaka och tappat mark. Det är sällan val av partiledare har en avgörande betydelse för ett partis utveckling och politik, som man ofta vill tro. Men i kristdemokraternas fall vill jag bestämt påstå att det är så. Val av partiledare kommer inte bara vara en fråga om partiordförandens personliga stil och framtoning, utan också påverka partiets ideologiska utveckling och bli avgörande för om partiet ska lyckas få fler väljare eller åka ut ur riksdagen och sakta tyna bort. 


                                                                                                                                                

Jakob Forssmed

Av huvudkandidaterna skulle Jakob Forssmed, ekonomisk politisk talesperson, innebära en katastrof för partiet. Forssmeds orientering på partiets vänster flygel skulle definitivt skrämma bort allmänborgerliga väljare. Dessutom, enligt interna parti källor, var Forssmed pådrivande och arkitekt bakom Decemberöverenskommelsen. Bara detta faktum borde diskvalificera honom ifrån att överhuvudtaget diskuteras i detta sammanhang. Att Forssmed dessutom står socialdemokraterna ganska nära i vissa frågor förvärrar saken ytterligare. Jag tror inte att Forssmed blir aktuell trots att han tillhör Hägglunds innersta krets. 



Acko Ankarberg Johansson

Nuvarande partisekreterare Acko Ankarberg Johansson, f.d. kommunalråd i Jönköping, har ett starkt stöd bland partiaktiva. Men saknar rikspolitisk erfarenhet. Är igen ideolog eller har någon större personlig utstrålning. Är saklig, påläst och kunnig. Har en lågmäld personlighet och en stil som många i partiet gillar. Har pingst bakgrund. Är svår att sätta in i någon falang, men får nog anses tillhöra mitten i partiet, med en svag lutning åt vänster. Kan komma att bli vald som en kompromisskandidat, som ingen direkt ogillar. 



Stefan Attefall

En annan kompromisskandidat är Stefan Attefall, civil- och bostadsminister i Reinfeldt sista ministär. Gillas också av många i partiet. Skötte sina uppdrag i regeringen bra och får nog anses vara en av Alliansregeringen mer lyckade ministrar. Attefall har haft många tunga poster inom centrala partiorgan, t.ex. gruppledare i riksdagen, förbundsordförande för ungdomsförbundet KDU, chefredaktör för partiets tidning Kristdemokraten etc. Har också en bakgrund i pingströrelsen. Får anses tillhöra partiets mitt med en svag ideologisk orientering åt höger. Kan bli vald. Vad om talar emot honom var att han miste sin plats i riksdagen efter valet i höstas. Attefall har givit uttryck offentligt för en tvekan att kandidera. Är nu bosatt i Jönköping men kommer ifrån Västerbotten. Har varit invald ifrån båda dessa valkretsar i riksdagen. 



Lars Adaktusson

Högerut i partiet finns tvåkandidater som kan bli valda om partiet medvetet vill byta kurs gå bort ifrån Hägglunds epokens mitten orientering och ideologiska profillöshet. 

Nuvarande EU-parlamentariker, Lars Adaktusson, välkänd f.d. TV-profil och tidigare verksam som journalist i Sveriges Television och kanal 8. Adaktusson har också varit verksam som utrikeskorrespondent på Balkan och i Asien bl.a. för SVT. Adaktusson utgör den främsta av kandidaten för en nyorientering högerut. Få anses stå mellan den väckelsekristna högergruppen och de mer europeiskt sinande inom partiet. Har gjort bra ifrån sig under sin tid i Bryssel och i Strasbourg. Gjorde en lyckad EU-valrörelse. Hans framgångar när det gäller exponering i media och i EU talar för Adaktusson. Går hem i rutan och i TV soffan. Är en duktig retoriker. Vad som talar emot är hans bristande erfarenhet av partiets inre arbete, blev rekryterad till partiet inför förra vårens EU-val. Vad som också ligger honom i fatet är hans bristande erfarenhet av riksdagen och nationell politik. Pingstvänstern och mer traditionella grupper upplever Adaktusson som ett hot mot deras makt och dominerade inflytande i partiet. Dessa delar av partiet kan mobilisera och söka oheliga allianser med andra för att stoppa honom. Adaktusson utgör en huvudkandidat som kan vinna en primärvalsliknande valprocess genom sin straka personlighet och massmediala framtoning.  



Ebba Busch Thor


Ebba Busch Thor, ungt kommunalråd i Uppsala, får anses vara den riktigt renodlade höger kandidaten. Är en mycket duktig retoriker, är likt Adaktusson massmedial. Är den av tänkbara nya partiledare som har mest personlig utstrålning. Är också mest konflikt benägen och har tydligast ideologisk profil av kandidaterna. Är trots detta inte för närvarande en trolig ny partiordförande. Man kan bli vald om Adaktussons folk i partiet aktivt stödjer henne för att stoppa en vänster kandidat. Vilket nog kräver att Adaktusson inte själv kandiderar. Att Adaktusson och Busch Thor bildar en allians med Ebba som Lars kronprins kan vara en trolig utveckling. Båda två stödde Mats Odells kandidatur och uppror emot Göran Hägglund. Att personer ifrån partiernas vänster- eller höger flyglar sällan blir valda till partiledare talar delvis emot de båda och framför allt emot att Ebba Busch Thor. Hennes tidigare engagemang i Livets Ord ligger henne också i fatet. Har flaggat upp en beredskap för att kandidera trots sin graviditet. 



Emma Henriksson

Finns andra kandidater? Endast en ytterligare kandidat kan vara tänkbar.Emma Henriksson, från Stockholm, ordförande för riksdagens socialutskott. Saknar massmedial framtoning är ingen framstående retoriker, men kan föras fram som en kompromisskandidat av Pingstvänstern och de allmänborgerliga. Står Hägglund nära personligt och ideologiskt. Men är ingen KDS-nostalgiker, saknar tydlig ideologisk profil men få anses stå något till vänster om mitten. Är kunnig och påläst men saknar utstrålning och personlighet för att bli partiledare. Jag tror att det finns folk runt Hägglund som skulle kunna tänka sig att stödja Henriksson med argument om att hon likt Acko Ackarberg och Attefall skulle kunna samla partiet. De övriga två har denna förmåga och framför allt Attefall. Men inte Henriksson. Hon saknar nödvändig tyngd och pondus. Henriksson skulle få svårt att besegra någon av de övriga i en strid om posten. Vilket jag tror att det blir fråga om. Detta kan i sin tur resultera i att partiet spricker på sikt. Men detta behöver inte vara av ondo för kristdemokraterna. I längden kan man inte ha alla dessa motstridiga falanger i ett och samma parti och framförallt inte i ett mindre parti som KD.  

Barvå för fram ett intressant resonemang om att media och svensk offentlighet har okunskap om partiet och dess inre kultur. Jag håller med. Om detta skriver Bavrå bland annat:  

"Den här splittringen är dock inte alldeles enkel att förklara och många utomstående kommentatorer, som journalister och statsvetare, brukar ofta hamna fel även om de har hållit på länge. De saknar tillräcklig inblick i och förståelse för KD:s inre liv. Allt som oftast brukar konfliktlinjerna slentrianmässigt beskrivas som mellan en gammal moralistisk och kristen höger mot en mer modern allmänborgerlig mittenprofil. Höger och vänster är förvisso en dimension, men det är inte så enkelt att högern är den konfessionella och vänstern den mer sekulära. Ofta är det snarare tvärtom."

Jag håller också med Barvå i hans slutsats om var partiet har sina framtida väljare att hämta. Om detta skriver Barvå i sin artikel:
.
"Istället är det de mer konservativa, som snarare kanske skulle kallas nykonservativa eftersom det är personer som dragits till partiet först de senaste 20-25 åren, som står för framtiden för Kristdemokraterna. Moderaterna har under längre tid lämnat det konservativa fältet fritt – först genom ett ensidigt fokus på mer nyliberal poltik och sedan, under Reinfeldt, på en nymoderat mittenorientering. Det är där möjligheterna att växa finns, istället för att trängas i mitten med alla andra. Det har bland annat ungdomsförbundet KDU insett, och de har under de senaste åren varit föredömligt tydliga med sin högerborgerliga och mer konservativa inriktning under ordföranden som Charlie Weimers från Hammarö, Aron Modig och Sara Skyttedal."

Det är bara att hålla med Barvå i hans analys om att ett parti med en ordförande ifrån Pingstvänstern inte skulle ge kristdemokratin någon succé artad framtid i svensk politik.

Bild ovan: Göran Hägglund intervjuas i Almedalen.

Bild nedan: Lars Adaktusson och Ebba Busch Thor
under EU-valrörelsen 2014.



Etiketter: Alf Svensson, Göran Hägglund, Jakob Forssmed, Decemberöverenskommelsen, Acko Ankarberg Johansson, Stefan Attefall, Mikael Oscarsson, Kristdemokraterna, KD, Pingstvänster, Lars Adaktusson, Ebba Busch Thor, Charlie Weimers, Aron Modig, Sara Skyttedal, KDU, Kristdemokratiska Ungdomsförbundet, Kristdemokraten, CDU, Fine Geal, Kristligt-Sociala Folkpartiet,  CSV, Tyskland, Irland, CDA, Holland, Nederländerna, Luxembourg, ÖVP, Österrike, Alliansregeringen, Moderaterna, M, S, Socialdemokraterna, MP, Miljöpartiet, KDS, KDS-nostalgiker, Henrik L Barvå, Nya Wermlandstidningen, NWT, Verklighetens folk, Naturrätt, Rättsfilosofi, Emma Henriksson, Regionalism, Federalism,